Meny Stäng

Situationsanpassat ledarskap

Person som sitter vid laptop och dricker kaffe på ett cafe

Situationsanpassat Ledarskap II (SL II) är en ledarskapsteori som skrevs av Paul Hersey och Ken Blanchard år 1969 i boken Management of Organizational Behavior.

All kommunikation är beroende av kontexten där den kommunicerande parten befinner sig. Är man till exempel uppvuxen i Australien existerar olika normer och regler för uppförande, hur man kommunicerar och med vem man kommunicerar. Dessa normer, regler och uppförande med flera skiljer sig från de som existerar om man exempelvis är uppvuxen i Sverige. Det är inte bara landsgränser som skapar skillnader i hur vi kommunicerar. Den enskilda individens sociala bakgrund har också inflytande över hur vi kommunicerar eftersom alla element hjälper till att forma förståelsen.

Inom teorin för situationsanpassat ledarskap finns det ingen metod som är överlägsen en annan, eftersom den metod man väljer alltid är beroende av kontexten. För en ledare gäller det att även kunna analysera situationen och därefter också bedöma vilket sätt som är mest lämpligt att leda på i en specifik situation. Det betyder att man ska kunna leda på olika sätt beroende på situationen.Man utgår från att alla anställda inte har samma önskningar och behov gällande ledarskapet. Man antar att några t.ex. föredrar en auktoritär ledare, medan andra föredrar en mer demokratisk ledare. Denna ledarskapsstil ställer därför krav på ledaren om att vara medveten om olika ledarskapsformer och hur dessa används i praktiken.

Ledarskapet kommer därför vara situationsberoende och det är inte möjligt att utveckla en ledarskapsteori som är gällande i alla typer av organisationer. Man får istället titta närmre på den specifika organisationen, den specifika avdelningen och den individuella ledaren för att skräddarsy en lösning.

Dimensioner i situationsanpassat ledarskap

Situationsanpassat ledarskap baseras på uppfattningen att ledarskap innehåller både en styrande (directive) och en stöttande (supportive) dimension. Förhållandet mellan dessa två dimensioner beror på situationen.

Styrande ledarskap: Kännetecknas av att ledaren sysselsätter sig med måluppfyllelse, fastställande av riktlinjer, arbetsmetoder, ansvarsfördelning m.m. Kommunikationen mellan ledare och medarbetare är oftast envägskommunikation.

Stöttande ledarskap: Ledaren ansvarar för de anställdas välbefinnande i relation till uppgiften, situationen och de övriga medarbetarna. Kommunikationen mellan ledare och medarbetare baseras på tvåvägskommunikation.

Det är självfallet flera faktorer som spelar in i den specifika situationen, men två faktorer särskilt viktiga att ta hänsyn till:   

  1. Medarbetarnas kompetensnivå
  2. Medarbetarnas engagemang/motivation

Tillsammans utgör de två faktorerna medarbetarnas utvecklingsnivå (Development Level Of Followers). Ledarens utmaning är att anpassa sin ledarskapsform utifrån detta.

Ledarstilar i situationsanpassat ledarskap

Enligt denna modell kan ledaren välja mellan 4 ledarskapsstilar. 

Styrande ledarskap (S1)

Ledaren

  • utövar en låg grad av stöttande ledarskap och en hög grad av styrande ledarskap
  • fokuserar på kommunikation och uppfyllande av mål
  • berättar för de anställda vilka målen är och förklarar hur dessa ska nås

Därefter övervakar ledaren medarbetarna för att försäkra sig om att de följer hans/hennes instruktioner. Ledarskapsformen kännetecknas av envägskommunikation.

Coachande ledarskap (S2)

Ledaren

  • utövar en hög grad av både stöttande och styrande ledarskap
  • fokuserar på att lyssna på medarbetarnas förslag, idéer, åsikter etc. och använder sig av tvåvägskommunikation.

Det är dock fortfarande ledaren som fattar de slutgiltiga besluten angående målen och hur de ska uppnås.

Stöttande ledarskap (S3)

Ledaren

  • utövar en hög grad av stöttande ledarskap och en låg grad av styrande ledarskap
  • fokuserar inte längre uteslutande på definition av mål och uppfyllande av mål, utan han eller hon anser att personalen besitter de egenskaper och kvalitéer som gör att de på egen hand kan lösa uppgiften.

Stöttande ledarskap innebär att ledaren använder sig av aktivt lyssnande, berömmer medarbetarna, motiverar dem till att komma med idéer, samt ger feedback till medarbetarna. Den stöttande ledaren ger även medarbetarna ansvaret att besluta. Ledaren står dock till förfogande om medarbetarna vill rådfråga honom eller henne. Ledaren blir därmed en slags facilitator för problemlösning. Den stöttande ledaren är bra på att uppmärksamma deltagarnas insatser och ge dem socialt stöd.

Delegerande ledarskap (S4)

Ledaren utövar

  • en låg grad av både styrande ledarskap och stöttande ledarskap.
  • är inte involverad i problemlösningen i samma omfattning som tidigare’
  • medverkar i definiering av mål, men därefter överlåtes ansvaret till medarbetarna som själva får bestämma hur målet ska uppnås

Kategorisering

Längst ned i modellen ses en kategorisering av medarbetarnas utvecklingsnivå (D1, D2, D3 och D4). Poängen är att den skickliga ledaren ska kunna analysera situationen (D) och anpassa sin ledarskapsstil (S). Ledarskapsformerna ska matcha situationer med samma nummer, t.ex. S4 till D4.

Dessa fyra ledarstilar kan användas som utgångspunkt för situationsanpassat ledarskap. Det är dock viktigt att vara medveten om att enbart dessa fyra ledarskapsstilar inte är tillräckliga för alla situationer som kan uppstå. Ledaren ska kunna kombinera olika ledarskapsstilar och växla mellan dem.

Teorin har funnits länge och är en av de mest välkända ledarskapsteorier och vida använd.

Vill du lära dig mer om hur du kan använda teorin i din vardag?

Vi på SIPU kan hjälpa dig. Boka dig på vår webbutbildning.